Direktlänk till inlägg 5 februari 2014
Kännslan av....
Förtvivlan, av ledsamhet, av ensamheten.
Jag har en underbar familj, underbara vänner och ett liv som jag är glad över att ha!
Ändå känner jag mig ensam, ledsen och förtvivlad.
Vetskapen att inte veta hur länge du finns här, hur länge kommer du stanna hos oss<3
När tar dem dej ifrån mig, synen av hur du blir sämre, känslan av att inget kunna göra, hjälplösheten.
Jag älskar dig och jag vill ta denna jävla cancern ifrån dig!
Du är min pappa och jag kommer alltid älska dig!
Utan dig kommer livet aldrig bli helt igen <3
Jag önskar så att du skulle bli frisk! Att få se den där pigga glada envetna människan vakna till liv igen!
Tillsammans är vi starka och jag hoppas verkligen vi klarar av detta med, älskade mamma, pappa och lillsis <3 utan er vore jag inget!